En arm flickas första försök att bli segelflygare

Ja – att komma ihåg absoluta årtal börjar vid den här åldern vara lite så där ”himpsun-hampsun”, men det var i alla fall i början av 1950 talet som jag inledde min mycket korta segelflygkarriär.

Harakka startar på MalmFör att nu lite försvara mig så var ju nog undervisningen då lite i barnsbenen och man startade skolningen på vintern med att man satt i en Harakka som dragits upp på en snöhög på Malms flygfält och där försökte man få den och hållas så att säga ”vågrätt” i motvind. Följande skede var redan ganska avancerad för man skulle hänga efter på marken med Harakkan när Buicken drog den efter sig på Noux-Långträsk isen. Svallvågen under isen drog fram före den redigt tunga Buicken.

Kan bara säga att det är absolut inte det lättaste, med sidovindar och tårarna som frös till is i ögonvråna och en Harakka som absolut ville upp i luften och inte släpas som en ”rätti” efter en jätte Buick. (President Paasikivis gamla) – och det kan man ju gissa hur det sluta för en arm tjej.

Planet ville bara upp och for dit och i paniken glömde man väl att koppla loss också, och före man uppfatta något var man i backen bland med vajrar och yrande snö. Klockorna bara klingade i öronen ett par veckor efter den kraschen.

Sinikka Arppe

Kommentera