Palma de Paittasjärvi 1993

Årets Kebneläger var olika ända från början. Vanligtvis brukar vi göra den sista planservicen på Pelles gård på avresedagen. I år däremot hade flitiga händer gjort allt färdigt långt före lägret och vi kunde åka iväg redan klockan 11.15 fredagen 2/4. Direkt uppseendeväckande var det att se Pelle bakom ratten till en Nissan Urvan. Det här berodde på att hans egna automobiler av äldre årgångar var indisponibla. Synen kan jämföras med att se John Wayne på en scooter.

I år gick resan upp lyckligt och händelselöst. Efter att ha övernattat i Torneå anlände vi till Paittasjärvi halvsextiden på lördagkvällen. Efter att i förbifarten hälsat på Lena stegade vi resolut till Björklundarnas rullande toddyservering, där Benita hade vattnet varmt. Senare pulsade vi iväg till stuga 10 för att installera oss. När vi närmade oss stugbyn kunde vi konstatera att snönivån där var rekordhög. Av de flesta stugorna såg man bara taken. Ett invecklat nät av skyttegravar i snön ledde till stugdörrarna, och släppte in ljus till fönstren. En av stugorna höll senare på att bli påkörd på taket av en förvånad motorkälksåkare. Stuga 10 hörde till de stugor som inte var helt insnöade, så vi hade fortfarande utsikt från fönstren. Den sista invånaren i stugan, Sven, kom vid niotiden.

Under natten till söndagen sjönk temperaturen till -30’C och dagen grydde klar och kall. Efter att vi hade monterat planen på isen flög Pelle provflygningen på C6. En svag sydvästlig vind gjorde att bara Södra branten gav något stig. Pelle steg till 900 meter med ett eget stig på 100 meter. Det var lika så bra att vi vid det här laget var lyckligt ovetande om att det här skulle vara C6:ns enda höjdvinst. Också Twinen började sina flygningar, vilka skulle bli talrika. Först flög Kaj med Masa Sucksdorff för att introducera honom i Kebnes värld. Efter det tog jag en tur med Harri Kainulainen. Vi fann att Södra branten hade attraherat ett imponerande antal flygplan. Det svaga vädret gjorde dessutom att alla höll till på ungefär samma höjd. Det här ledde till att man fick ha skallen på kullager för att hålla reda på alla flygetyg. Vädret tillät oss att stiga 50 meter till 950 meter. Senare på dagen flög Kaj typen på Kirunaklubbens Colt och hittade sitt tidsfördriv för resten av lägret. På kvällen satt laget med Benita och Björn i stugan och konstaterade att ingenting kan ersätta hemtrevnaden i stuga 10. Utanför flammade norrskenen medan kvicksilvret krympte till -31’C.

Måndagen 5/4 var kall men saknade både moln och vind. Medan Kaj bogserade med Colten spankulerade folk på isen för att hålla värmen uppe. Tisdagen gav omväxling till turistvädret, nu bjöds på mulet väder och svagt snöfall. På programmet stod också ett strömavbrott på morgonen. Just det, stugorna är eluppvärmda. Snönivån var som sagt rekordhög i år. Nu fick Sven ett lindrigt anfall och började gräva fram gropen för lägerelden medan vi övriga gav goda råd. Senare på dagen beslöt vi oss för att fördriva tiden i Kirunas simhall. Medan Pirttivuopio hade snöfall och ostlig vind var det klart väder i Kiruna. På kvällen var det dags att fira kvällen vid lägerelden och dra historier om flygningar från förr.

Onsdagen fick en händelserik början. Det hela började klockan 2.30 då Kaj försökte rusa upp ur sängen iklädd sovsäck, samtidigt som han gallskrek på hjälp. Han är onekligen mera pratsam då han sover än när han är vaken. Det kändes som om vi hade nätt och jämt somnat efter Kajs show, när följande distraheringsmoment följde. Tidigare har Kebne varit stället dit man åker också för att leva ett lugnande vildmarksliv, långt borta från en hektisk och stressande omvärld. Allt detta är nu historia. NMT-telefonen som Sven sov med i sängen (!), började nu högljutt anmäla samtal efter samtal som strömmade in. Klockan 9.30 försvann det sista hoppet att få sova. Då stormade, till Svens fasa, en högljudd, pigg och oanmäld Ken in i stugan. Ken, som har en egen uppfattning av begreppet planering, hade på kort varsel föregående kväll packat grejorna och kört upp. Förmiddagen var mulen med snö och ostlig vind, med andra ord lämpligt väder för våfflor i Nikkaluokta. På eftermiddagen klarnade det upp och vinden höll sig mellan nordost och nord. Ingen av oss flög, men de som tog sig en tur kom som högst till 1000 m. På kvällen bokstavligt talat klämde sig halva lägret in i stuga 10 för ett hålligång som räckte långt in på torsdagen.

Natten till torsdagen var den kallaste dittills under lägret, -33’C. Dagen var solklar utan varken moln eller vind, alltså våfflor igen. Efter det var det dags för terapiflygningar med Twinen. På eftermiddagen åkte Ken med bihang iväg. Kvällen bjöd på ett vidunderligt norrsken som sträckte sig från horisont till horisont. Om det inte hade varit så kallt ute hade vi kunnat stå i en evighet med nackarna bakåtböjda. Kallt var det nämligen. Under den tid Kaj och jag huttrande tvättade tänderna, hann det bildas isskorpor i vattenmuggarna.

Långfredagen 9/4 bjöd på svag vind kring väster. Medan Kaj bogserade lät Björn mig flyga med hans härliga DG-600. Området kring Paittasjärvi var dött i luften, men horisonten i norr var smyckad med utsökt vackra vågmoln. Ännu på kvällen medan Coltens generator reparerades, låg vågmolnen kvar utanför räckhåll och retades. Senare på kvällen och under natten firades lägerchefen Patriks födelsedag medan norrskenen flammade och de förföriska vågmolnen låg kvar i norr.

Lördagen var så moln- och vindfri att inte ens nilkarna tog fram planen. Den heta solen gjorde sitt bästa för att få oss att glömma att vi befann oss i en arktisk vintermiljö. Folk spankulerade omkring på Palma de Paittasjärvi medan solen fick stekflottet i ansiktet att fräsa. Här och där låg det utspridda födelsedagsgäster. Nästa omgång cumulöss anlände, nämligen Bellarna. På kvällen hölls lägerfesten, till en början i Nikkaluokta för att senare fortsätta på lägerområdet.

Söndagen och måndagen var identiska. Lika lite vind som moln och norrsken på kvällarna att trösta sig med. På söndagen stod Lahtis LS4 för programmet genom att visa att buklandningar ingalunda är omöjliga med den plantypen. På måndagen erövrade Kemis Puchacz årets Trä-C genom att till de övriga lägerdeltagarnas jubel landa kort. Ett perfekt programnummer; ingenting gick sönder och nu behövde man inte vara orolig för brist på kandidater.

Tisdagen 13/4 var på morgonen vindfri och halvmulen, alltså avlusningsväder. Efter att vi återvänt från Kiruna klarnade det upp vid lägret och en svag sydvästlig vind fläktade en aning i hettan. Någonting som verkade som en korsning mellan våg och termik bar upp till 1600 m. Onsdagens väder var det gamla vanliga. Helklar himmel och ingen vindriktning alls. Startplatsen var fylld av mulatter och mestiser, och vi konstaterade att man borde ha tagit med några strandparasoll. Nästa år tänker jag packa med mina bermudashorts. På kvällen klämde 21 lägerdeltagare in sig i stuga 2 för att delta i våffelfesten. Sven, Camilla och jag anlände något försenade efter att ha varit på en snabb shoppingrunda i Kirunas industriområde. Senare på natten försvann Kaj på ett mystiskt sätt.

Torsdagens väder bjöd på överraskning, ingen södernsol utan istället mulet och sydostlig vind. En avlusning i Kiruna var det enda vettiga. Jag har aldrig varit så ren och välrakad under ett läger som i år. Fredag förmiddag bestod av ostlig vind och snö, alltså ingen orsak att stiga upp alltför tidigt. Medan vi övriga låg kvar, packade Sven ihop och åkte iväg. Senare på dagen åkte Björn och Benita. Dagen verkade vara lämplig för våfflor i Nikkaluokta. På eftermiddagen vred sig vinden till sydost, vilket ledde till en labil våg bland låga moln och disig sikt. Med ett enda undantag förstod folk att hålla sig på marken. Cumulössen fördrev eftermiddagen med att paketera Twinen i tuben. Eftersom lägret var på upphällningen men skafferiet fortfarande var fyllt innehöll kvällens A-menu enorma mängder lök och vitlök, vilket betyder en hel del eftersom konsumtionen av dessa är på en helt annan nivå än borta i civilisationen. Atmosfären i stugan var så tät att Kaj inte klarade av att läsa sin bok. På kvällen friskade den ostliga vinden till och det började snöa. För att undvika att planets vingpåsar skulle bli alltför våta, åkte vi ut till banan och slängde hastigt och lustigt in C6 i Cobran. Resten av kvällen tillbringade vi med att en sista gång ljuga vid lägerbrasan.

Lördagen 17/4 höll stilen. Ostlig vind, snö och blidväder. Vi packade de sista ägodelarna och åkte iväg. Blidvädret gjorde att alla avresande bilar behövde draghjälp för att komma upp för standbacken. När vi sedan på kvällen tog in
på Torneås stadshotell och åkte hiss upp till rummen, konstaterade vi att det antagligen var lägrets bästa stig.

Long John

_________________________________________________________________________________________

Hört på Kebne

*    Long John: “Att tvätta en släpvagn före Kebne är som att städa före en fest.”

*    Masa till Harri: “Sä oot pahempi kuin nainen.”

*    Sven medan han kockar och förklarar sina förehavanden: “Det blir annorlunda.”

*    Long John och Kaj: “Jäkla nordturkar!”

*    Pelle: “Varför har jag så mycket sågspån på mina stövlar?”

      Long John: “Har du kammat dig?”

*    Harri (om Masa): “Kom så söker vi grottmannen från banan.”

*    Harri: “Man kan inte gräla med mig. Jag har alltid rätt.”

*    Ken: “Varför träffade jag inte dörren igår?”

*    Long John till Björn: “Twinen gick som på räls. Man kände inte ens rälsfogarna.”

*    Christer: “Den som sover syndar inte. Men nog hinner man synda före.”

*    Long John vid lökskärbrädet: “Jag känner mig som en hemmafru som har sett ‘Borta med vinden’.”

*    Benita: “Jag hade så svårt när vi flög över bergstopparna.”

      Björn: “Det var bra det. De var så s—ns nära.”

*    Björn: “Man skall inte flyga Pilatus. Hur många gånger skall jag säga det?”

*    Kaj till Long John i Björns husvagn: “Har du inga stövlar? Jag lämnade mina på fötterna.”

      Long John: “Jag är belevad och civiliserad.”

      Björn: “Sedan när då?”

*    Patrik till Kaj: “Bogserare tycker om att bogsera dagen före.”

*    Lena till Patrik: “Patrik, kontakt med yttre världen!”

*    Long John till Benita i Patriks husvagn: “Det var två timmar sedan ni gick hem.”

*    Lena: “Snart har Long John fyllt ett papper.”

*    Benita: “Vi var på väg hem för att sova, men så hamnade vi här.”

*    Masa på startplatsen: “Här är så varmt att man skulle kunna gå i simbyxor.”

      Harri: “Nej, gör det inte! Du var ingen vacker syn i Kirunas simhall.”

*    Boine efter en tur med Björn i Twinen: “Jag visste inte att en Twin kan göra det där!”

*    Patrik till Kenth i Nikkaluoktas bastu: “Oj! Är det så där du ser ut när du är ren?”

*    Kenth: “Att flyga Twin är som att köra Amazon med 13 tums sportratt.”

*    Olle: “Jag tänkte bjuda in Cumulus på en typiskt svensk maträtt.”

      Long John: “Jaså, blir det kebab?”

*    Sven: “Det händer ju aldrig att jag ser normal ut.”

*    Björn om Pilatus: “Den är ett flygande luftmotstånd.”

*    Olle till Sven: “Det var så lugnt när du åt.”

*    Long John: “Kebne är stället där man flyger vind för våg.”

*    Olle: “Cumulus toppar invandrarstatistiken.”

*    Stig: “Hur många är det i ert lag?”

      Kaj och Long John: “Tre man plus Sven.”

*    Sven till Kaj: “Småpojkar blir fnittriga när de är trötta. Gå och lägg dig.”

*    Long John: “Ju fler piloter, desto värre mat.”

*    Camilla: “Är Patrik törstig?”

      Lena (kyligt): “Är det ovanligt?”

*    Kaj: “Om ni söker mig är jag i stuga 9.”

*    Benita: “Var hittade ni skylten till Vibrationsgatan?”

*    Sven: “Jag är ingen kavaljer!” Long John: “Det är är inget problem att skriva en bok om Cumulus.”

*    Long John till Sven: “Varför använder du hängslen och bälte samtidigt?”

*    Björn: “Vågflygarna är eliten bland galna segelflygare.”

*    Long John till Sven: “Du har ingen aning om hur det känns att ha mera material än man kan publicera.”

*    Long John: “Jag märker att CRASH borde utkomma i två upplagor: över och under 18 år.”

*    Pekka om sin Lena: “Hon har dåligt hjärta, men skräm henne bara så kan jag skaffa en ny.”

*    Sven till Long John: “Var får du allt ifrån?”

_____________________________________________________________________________________________

Bevingade ord

Då jag vill njuta av god litteratur går jag via barskåpet till min favoritfåtölj och läser CRASH.

Ernest Hemingway

Kommentera